eliL

Kämpade järnet på spinningen imorse! Det går som på räls det här...peppar peppar! Kickstart på dagen tänkte jag... dock blev jag jättetrött! Men nu ska jag försöka plugga och så konstaterar jag även hur sjukt ovärd min blogg är..

Jorden får inte gå under 2012, det finns för mycket att hinna med och göra innan dess. Jag har drömt vid ett flertal tillfällen att jorden går under. Men så, nu har jag berättat det, så nu kan det inte hända! Sådeså!

Jag önskar att åka till ett varmt land nu, någon som vill åka med? Jag har visserligen längtat efter att ha en riktig vinter. Men det kan få bli vår i mars. Det vore lagom tycker jag. Men nu skulle Medelhavet passa bra, gärna Grekland! Eller typ Indonesien och Bali... Mmmm!

Hur ska jag förövrigt göra i sommar? Jag vill inte sommarjobba inom vården igen... hjälp! Tänk om jag skulle ha en hel ledig sommar för första gången sen jag var 15? Näej, det går ju inte! Då har jag heller inga pengar att röra mig med... Kanske skulle ta och bli miljonär... det låter ju inte helt fel...

Så får det bli... Miljonär it is!

En husmor kommer lastat. Igår bakade jag lchf bröd som heter Oopsies. Jag tycker att det smakar gott. Det är endast tre ingredienser i ett oopsiebröd, (man kan ju variera med egna påhitt om man vill) nämligen ägg, philadelfiaost och salt. Om jag bara förstod hur man får bilderna från mobilen till datorn så hade jag kunnat visa hur de ser ut.

Om en timme börjar dagens spinningpass, är fortfarande lite snoris men det är inget som är så farligt egentligen.

Sen skulle jag väl behöva ta tag i att göra klart uppsatsen. Det var ju opponering och slutseminarium i fredags. Det gick bra det, examinatorn sa att jag har en kvalité på mitt berättandesätt som fångar läsaren. Det är ju bra! Plus att hon yttrade ett erkännande om det enorma jobb jag gjort med den, till och med åkt över till andra sidan atlanten. Sen är det ju förstås en del saker som kan styrkas, och så måste jag ändra vissa ord för jag har en ordnazi i min klass som observerar allt sådant! Och det är ju bra, så man får en nästintill flawless uppsats. ;)

På med träningsbrallorna and awaaay....


Ta mig tillbaka till staden som aldrig sover...

God morgon god morgon god morgon, vem e de jag tjötar me?

Igår kväll kände jag att fan jag är ju bara lite snorig, vad går det för pass imorgon? Jag såg att det gick ett spinningpass kl 8 på morgonen och jag tänkte att ja men jag kör! Numera äter jag efter lchf, vilket innebär att jag inte äter kolhydrater. Dock gör jag det en aning för jag äter frukt ibland. Sen har jag även skaffat appen Shape Up så jag har koll på mina intag. Imorse åt jag något som jag tyckte verkade så äckligt att äta till frukost, men det var helt okej, nämligen bacon, stekt ägg och keso. Det var totalt 256 kalorier.

Jag gick ut i stormen och in i spinningsalen och cyklade längre än Lance Armstrong. "Bra jobbat!!" sa spinninginstruktören när jag sa hejdå! Och jag tänkte att jaa fasen vad bra jobbat!!! Spann bort 659 kalorier liksom!

Jag känner mig nöjd! Dock hoppas jag att jag sovit bättre nästa gång jag går dit på morgonen :)

jag tror att snart vara klar med den här lååånga kursen har fått mig att känna mig så oerhört lycklig och förlängtansfull. Börjar jag tänka på framtiden och jobb dock, så känns det lite ovisst igen. Men en dag i sänder. Jag känner mig lite friskare idag och det skulle jag vilja säga beror på positiv inställning, c-vitamin, vitlök och smaskig mat. (Jag har lagat och ätit färsfylld paprika. Mums!) Jag lyssnar på musik och pluggar, går iväg och tvättar. Gör bort mig lite yrsligt i tvättstugan när jag ska gå in genom dörren och inte slänger upp dörren tillräckligt mycket, utan fastnar med IKEApåsen och mig själv i dörren. Aj. Möter en granne och tänker, jag ska minsann hälsa.. Precis när jag ska öppna munnen säger han HEJ, och jag piper likt en mus fram ett hest och ynkligt He-he. Skulle vara Hej hej. Dessutom gick jag och rykte i fel tvättstugedörr... Haha, hej du där inne, jag ville ingenting... nej, hehehe... Goddag yxskaft Elin!

I vilket fall, jag ringde SR imorse och skickade sen mitt CV och personliga brev. På torsdag ska jag köpa någon form av träningskort på Olympen! Tänk, där står jag med Zeus, blixguden, och ba: KOLLA VÅRA MUSKLER! Ja, vänner, jag är helt enkelt peppad på livet för tillfället. No rush, en dag i taget och försöka vara glad så mycket och ofta jag kan! När jag var 16 år skrev jag klyschigt en artikel som hette: Hitta ljuset inom dig (åh herregud, jag vet.. haha!) och det är nog vad jag ska göra nu med!

Klyschan Elin klättrar vidare...

Så nu är det så dags att komma fru snö? Jag som inte ens har några vantar längre. Buu. Måste väl skaffa nya då. Dunderförkylningen är nog något bättre nu i alla fall. Men jag låter ju fortfarande som ett mähä. Idag ska jag nog samla mod och ringa SR. Var ju där och pratade lite i torsdags och det var ju trevligt! Men om jag måste pendla till Eskilstuna känns det lite jobbigt. Vi får la se, som göteborgaren hade sagt!

Förkylningen from hell är här. Nu får jag väl en massa förslag på kurer... jajajaja, jag kurerar mig. Har inte sovit på nästan hela natten, kan ju inte andas ordentligt. Jag hatar att andas genom munnen när man ska sova... vakna helt torr. Usch. Har fiskarens vän som hjälp i varje fall.

Detta är sista veckan för 30 hp kursen jag läst nu, musikvetenskap III, sen börjar ekonomikursen. Det är bara en vecka kvar nu till det. Fy vad tiden går, snart har man väl grått hår och käpp också...

Nu ska jag duscha och sen ska jag tvätta... Yippie!


En liten snorig nöffig gris...

Det finns tillfällen i livet som skulle kunnat resultera i att döden kommit i förtid. Men ändå har jag alltid haft tur i oturen. Mamma hade säkert sagt att jag har en skyddsängel. En jäkligt ihärdig sådan. Igår kväll hade Magnus och jag väldigt starka skyddsänglar när vi drabbades av blixthalka på väg hem till Trosa. Vi körde av vägen.

Magnus och jag satt och pratade om låten Paradise med Coldplay som gick på radion när bilen plötsligt tappade fästet från vägen.  Bilen började slira lätt som en vante och jag sa bara Åh nej åh nej åh nej åh nej. Jag kände hur tårarna började rinna. Magnus kopplade och försökte att inte styra så mycket. Han hann tänka vad man lärt sig på halkan men ändå så minns man ju inte fullständigt. I vilket fall trodde vi att bilen fått fäste igen efter en stund men ack vi blev lurade. Bilen började snurra runt och runt flera varv och jag tänkte är det så här vi ska dö? Vi kunde fått möte av en annan bil och då hade det smällt. Vi hamnade på fel sida av vägen och åkte baklänges och sedan slirade vi ner i diket. Bilen stannade till i diket, precis bredvid en liten bergvägg. Tårarna bara sprutade. Jag var så rädd. Magnus var så rädd. Vi vågade inte vara kvar i bilen ifall att andra bilar skulle råka ut för samma öde och krocka in i oss så vi gick ut och ställde oss uppför diket på en åker. Det spöregnade och vi ringde på hjälp. Hjälpen kom efter mer än en timme och då var vi genomblöta och iskalla. Vi fick upp bilen och åkte sedan hem. Fattar inte riktigt vad som hänt men har så sjukt ont i magen hela tiden.

Idag har vi ont i ryggen och i magen men annars är vi helt oskadda. Tack och lov!

Uppsatsen från helvetet tar kol på mig. Över 30.000 tecken kvar. Dock säger min handledare att jag är på god väg. Men ändå.

Usch. Alla mardrömmar jag drömmer hela tiden också... de har nästan blivit vardagsmat. Orkar inte ens reflektera dem längre. Brutaliteter som händer mig och jag orkar inte ens bry mig i drömmen. Jag liksom tänker "vad är det för mening..." Jag vet, skitdeppigt.

Jag är lite nedstämd och deppig som ni märker... God Jul! Haha...

Oh life. Fi fan. Vad tröttsamt livet är ibland. Skakningarna i händerna är värre idag än vanligt med. Suck! Hoppas telefonen kommer idag så jag hinner få den innan jag åker hem.

När man inte vill börja plugga riktigt än så kan man ju improvisea en video med skönsång?




Den är förövrigt tillägnad musikhjälpen

Jag har drömt mycket om farmor på senaste tiden. Jobbiga drömmar om när hon var sjuk. Vädligt lite sömn på siståne med andra ord.


Och nu sitter jag bara i biblioteket och gråter med jämna mellanrum. Känner mig inte värd en stenbit ens. Kanske borde gömma mig bakom uppsatsen och inte tänka på något annat?

Ja det är jag. Sitter och sjunger Rudolf med röda mulen i bibblan. Usch jag blir loco av det här pluggandet. Och av att jag ÄNDÅ går in på mobilsidor... Ja, ni känner ju mig, så snart händer det säkert.... damn. Fast jag vill ju... och jag har det figured out. Men känner jag er rätt också så kommer ni gnälla lite på mig och sen säga: Ja du gör ju som du vill. Haha.


Så, jag vänder ryggen till och lyssnar på mig själv... eller? Så småningom? Eller? Nä... Jo... eller?

Jag tror att jag har haft min telefon sedan i mars eller något sådant och den känns lika hopplös som min gamla gjorde efter 2-3 år. Jag tycker inte om den alls. Den har flera fel. Och därför har jag ju förstås fått span på en ny... det bådar inte gott... inte alls. Förbud på mobiltelefonssidor från och med nu.

Förövrigt har jag alla möjliga känslor samtigt just nu, ångest, lycka, ledsamhet, längtan.

Varje dag vaknar jag med en eller flera jullåtar i huvudet. Det är lite jobbigt. Men för att inte fortsätta sjunga på just den låten som jag har i huvudet, måste jag lyssna vidare på jullistan och sjunga med i alla andra låtar... Totally crazy va? Om du saknar julstämning i ditt liv, kom då hem till mig och sov över vetja!


Nu sitter jag återigen i biblioteket och skriver på min...blogg. Och på c-uppsatsen. Senare ikväll är det julshow på tufvan som gäller. Så mysigt.





When life gives you melons...Andrea

Min framtida El-kedja. Jag hade nästan glömt bort mina framtidsplaner att starta ett El-bolag eller en El-kedja. joELin fanns ju, men nu är det ju ELJOIAS, eller något, med nytillskottet Elias till kedjan. Innan var det ju bara Elin och Joel. Välkommen önskar vi dig, Elias.

Sådana tankar får jag när jag sitter och försöker skriva på min individuella läskurs....